|
Under 1943 och 1944, som svar att massmordsrykten upprepades i brittiska, amerikanska och sovjetiska tidningar, gav de Allierade ledarna topprioritet för en utredning om vad som hände i de polska fånglägren. De fyra officiella uttalandena nedan blev vitt spridda i Europa på tyska och andra språk, av tidningar och miljoner flygblad: 1. Augusti 1943, uttalade U.S.A:s president Roosevelt: "Det har rapporterats...Axelmakterna överväger seriöst användandet av giftig...gas...Användandet av sådana vapen är olagligt...i den civiliserade världen...VI skall inte använda sådana vapen, så vida inte de används av våra fiender först...Varje försök att använda giftig gas...vill bli mött med vedergällning." 2. November 1943, Moskvadeklarationen, underskriven av Stalin, Churchill och Roosevelt sade: "Tyskar som deltaget i slakten av folket i från Polen...vill bli förda tillbaka på platsen för brottet och dömda på fläcken." 3. 25 januari 1944, uttalade U.S.A:s president Roosevelt: "Det är absolut nödvändigt att åtgärder blir tagna mot att förhindra komplotten av nazisterna att utrota judarna... i Europa ." 4. 24 mars 1944, uttalade U.S.A:s president Roosevelt: "I ett av det hemskaste brotten i historien...det fabriksmässiga systematiska mördandet av judar i Europa som pågår oavbrutet varje timme...Det att dessa oskyldiga människor...skulle försvinna...skulle vara en stor tragedi...Alla som medvetet deltager i deportationen av judar till deras död i Polen...är lika skyldiga som bödeln. Låt folk...göra vad de kan för att rädda judarna från den nazistiska bödeln."  Slutledning: I 1943 och 1944 så publicerade USA:s president Roosevelt de Allierades högprioriterade undersökning om judar och deras öden som fångar i polska läger. I början av 1944, efter nogranna undersökningar av flygfoto, spionrapporter och regeringskontakter, kom de Allierade ledarna fram till att ryktena om massmord av judar och andra, inte kunde konfirmeras och därför avvisades som ett av många rykten om övergrepp som cirkulerade i media i både Sovjet och de Allierade länderna. Som ett resultat av detta, beordrade ledarna inga bombningar av Auschwitz krematoriebyggnader och vaktbyggnader, och inga andra läger heller. Efter som undersökningen var topprioriterad, så hade de militära ledarna känt att så mycket som en enda fånge per dag mördades av vakterna i Auschwitz, eller på något annat läger, så hade det säkerligen beordrats precisionsbombning av vakternas bostäder, krematoriet, eller andra faciliteter. Det faktum att inga läger blev bombade, bevisar att de Allierades undersökning 1944 inte kunde bekräfta ryktena om massmord, och där för blev betaktade som just rykten. Referenser: Infield, G. Secrets of the ss. Berkley Publishing, N.Y. 1990. Sidorna 78-79 |