1.	Amerikanska och tyska topptjänstemän pratade med varandra genom de schweiziska och irländska konsulaten 1944 och 1945 om förhållandena för fångar i de tyskkontrollerade lägren.
2.	1944 förnekar tyska tjänstemän alla avsikter att massmörda fångar.
3.	Tyskland garanterar att evakuera alla fångar innan den sovjetiska framryckningen, och
4.	Före detta fångar bekräftar det faktum att fångarna blev evakuerade.

Allierade experter kombinerar flygfoto med tyska förnekanden och ögonvittnens berättelser, innan det bestäms att läger som Birkenau inte skall bombas.

Åtminstone en gång förnekade Tyskland officiellt att de inte hade som avsikt att massmörda fångar. Dokumentet den 12 oktober 1944 talar om Tysklands förnekande i ett "pressmeddelande" angående ryktena om att man skulle massmörda fångar i Birkenau. Detta dokument har aldrig offentliggjorts av USA:s myndigheter.

Det är troligt under 1943, och speciellt efter att US War Refugee Board startade att arbeta i januari 1944, att det uppstod ett kontinuerligt utbyte av telegram mellan USA och Tyskland genom de schweiziska och irländska konsulaten, angående massmordsryktena och säkerheten för fångarna. 

Om dessa telegram fortfarande existerar i USA:s arkiv, måste myndigheterna göra dom officiella, för att besvara viktiga frågor.

Så som det framgår i telegrammet den 20 januari 1945 från USA:s konsul i Schweiz, att 2 judiska kvinnor som hade varit fångar i Birkenau under tiden juli till oktober 1944, beskrev följande evakueringar i tyska läger:

1. September 1944 - "stora konvojer" lämnade Birkenau, varje innehållande "3,000 till 6,000" fångar,
2. I slutet av september 1944 - 3,500 ungerska och tjeckiska kvinnor lämnade i en konvoj, och 
3. 31 oktober 1944 - 500 kvinnliga fångar lämnar Birkenau till Tyskland, med de 2 ögonvittnena.

Dokumentet visar hur USA accepterade bekräftelser från spioner och tidigare fångar om vad som hände i lägren. I sista stycket kan vi läsa om vad de 2 kvinnorna rapporterade:

"Den naturliga dödligheten i alla dessa arbetsläger är hög, mestadels beroende på undernäring, dåliga hygieniska omständigheter, och speciellt brist på kläder." 

Så tillsammans med bevis från flygfoto, tyska förnekanden och garantier om evakuering, understödda av ögonvittnens berättelser, så beslutade de Allierade att inte bomba Birkenau.

INKOMMANDE TELEGRAM - DEPARTMENT OF STATE
Från: HUDDLE, Bern, Schweiz
Datum: 20 januari, 1945, 15:00 (3 p.m.)
För: WRB från McCLELLAND. 
Mottagit: 20 januari, 23:00 (11 p.m.)

Så som det rapporterades i uppdrag 6818 den 12 oktober, att tyskarna förnekande i ett "pressmeddelande" att de hade som avsikt att avrätta fångar i Tuwiecim och Birkenau. Vid denna tidpunkt kom det en motsägande rapport ifrån polska källor i London. 

Jag har inte fått någon trovärdig bekräftelse på rapporterna om att i SS-kontrollerade judiska läger skall man döda alla fångar som inte kan evakueras från den Allierade framryckningen. 

( I 8 andra stycken talar man om evakueringen i september och oktober 1944 ifrån Birkenau.) 

Från: STETTINIUS på uppdrag av Department of State and War Refugee Board, Washington, D.C. 
Datum: 22 januari 1945, 22:00 (10 p.m.)
För: HUDDLE och McCLELLAND, Bern, Schweiz 
Mottagit: 22 januari

Den 13 januari bekräftar Reference Department's 192, Irlands utrikesministerium, att man har gjort en förfrågan till tyska myndigheter angående ryktet att tyskarna tänkte likvidera fångarna i lägren Oswiecim (Auschwitz) , Hoss, och Birkenau. Tyskarna svarade att ryktet om att de tänkte likvidera judarna i dessa läger, är ett påstående utan grund, och om de tänkte lämna lägren så skulle fångarna evakueras.

Var vänlig och begär hos den schweiziska politiska avdelningen att de informerar tyska myndigheter om att ovanstående svar från tyska myndigheter till irländska myndigheter har blivit noterat hos USA:s regering, och att denna regering förväntar sig att judar och andra överlevande i dessa och i andra läger i Tyskland och i tyskkontrollerade områden, blir hållna vid liv av tyska myndigheter. 

I betraktande av att Oswiecim (Auschwitz) och Birkenau ligger så nära fronten, är det viktigt att ovanstående kommunikation når de tyska myndigheterna fortast möjligt.

STETTINIUS 

WRB: 1/22/45

Om tyskarna massmördade fångar, så hade de inte besvarat de Allierades frågor, och definitivt inte evakuerat fångarna.

Men tyskarna förnekade officiellt att de mördade fångar, och de Allierade bekräftade att tyskarna evakuerade fångarna i säkerhet enligt begäran från de västallierade.

Efter noggrant övervägande beslutade de Allierade att tyskarna hjälpte fångar, inte mördade fångar, så inga order gick ut att bomba Birkenau eller andra läger.

Referens: Brev som är arkiverade vid Franklin D. Roosevelt Library, Hyde Park, New York, N.Y., U.S.A.